I slutet av 90-talet började det ryktas om Segas nya storsatsning Dreamcast. Efter succén med Sega mega drive och Sega mega drive II hade man kommit med konsolen Sega Saturn, som aldrig blev någon riktig succé, trots att det var den första 32-bitars konsolen att nå marknaden.

Förväntningarna på Sega Dreamcast var hur som helst oerhört höga, och efter att den släpptes i hemlandet Japan under 1998 kom den äntligen till Europa och USA under nästkommande år, 1999. Prestandan var för tiden oöverträffad och grafiken i spelen var otrolig. Vissa titlar utmanade verkligen gränserna för vad som ditintills hade erbjudits i TV-spel gällande utförande och omfattning, så på pappret talade allting för att detta skulle bli en av de mest framgångsrika spelkonsolerna någonsin. Så blev dock inte fallet.

Trots att Dreamcast nådde marknaden innan Sonys Playstation 2, Nintendos Gamecube och Microsofts utmanare Xbox, så blev den aldrig någon kommersiell framgång. Istället var Dreamcast den sista i raden av Segas spelkonsoler, och markerade slutet på hårdvaruutveckling för tillverkaren. Det kan i efterhand anses som en både otippad och märklig utveckling; det råder inga tvivel om att Dreamcasts hårdvara var lika bra eller bättre som konkurrenternas, som släpptes de följande åren. Samtidigt hade Sega en lång historia av att utveckla TV-spel, och man hade många attraktiva titlar redo när man gjorde det stora släppet av Dreamcast.

Varför konsolen aldrig riktigt kom att lyfta kommersiellt, och varför den fick en väldigt kort livslängd, har i efterhand varit ganska svårt att komma fram till. Vissa hävdar att den helt enkelt var före sin tid. Och trots att den aldrig slog igenom på den breda marknaden hade konsolen i flera år en hängiven fanbase, och några av de första titlarna som släpptes till den anses än idag vara riktiga klassiker inom TV-spelsvärlden.

Shenmue

Det kanske absolut med hypade spelet som släpptes i samband med att Dreamcast kom ut var förstås Shenmue. Det här nyskapande äventyrsspelet utmanade alla tänkbara ramar och konventioner för vad ett TV-spel kunde vara och vad man kunde göra i det, och har sedan det släpptes genererat många stora och genomgående hyllningar från såväl kritiker som användare. I Shenmue kunde spelaren röra sig helt fritt genom en hel stad, och gränserna för vem man kunde interagera med och hur man kunde röra sig i miljöerna var verkligen på alla tänkbara sätt oerhört banbrytande.

Shenmue kom att bli en omedelbar försäljningssuccé, och trots att Dreamcast hade en förhållandevis kort livslängd hann man ändå med att släppa en efterlängtad uppföljare till spelet, som även den hann bli väldigt populär innan konsolen slutade tillverkas.

Sonic Adventure

Alla har vi väl någon form av relation till den tuffa lilla blå igelkotten Sonic? Ja, när Sega släppte Dreamcast gick de förstås inte miste om att använda sig av sitt kanske allra mest välkända varumärke, och de använde det med besked. I Sonic Adventure fick spelaren möjlighet att för första gången i ett plattformsspel röra sig helt tredimensionellt i en färgsprakande och högupplöst värld, och även chansen att ta sig igenom spelet med två spelare samtidigt.